Min skissbok - skisser och resonerande text

Vad, hur och varför är skissande bra?

Att skissa är en process som utvecklar ens kreativa förmåga och insikt om sig själv. Genom att skissa kontinuerligt, helst varje dag, så tränas man att se och läsa av former, konturer och olika perspektiv i sin omvärld.

Att skissa innebär att lägga en grund för något som man antingen ser framför sig och vill avbilda eller som man kanske har som tanke eller idé om hur något kan se ut. Genom att skissa, vilket kan göras i omgångar, så kan ändringar göras under tiden vilket öppnar upp för vidare tankegångar och idéer. Man skulle kunna säga att skissa är en problemlösande process. Via skisser kan man se hur processen har gått till, ens egna tankeprocess, vilka kunskaper och idéer som utvecklats, vilka intressen som lockat och vilka känslor som eventuellt varit närvarande.

Att skissa är att lära sig om sig själv och om sin omvärld. Att skissa upplever jag som rogivande. Det behöver inte bli perfekt det man skissar av för det är bara en grund. Att skissa en bild kan till och med säga mer om objektet eller idén som avbildas, ju färre drag som görs. Att skissa har inga krav på sig att bli perfekt och en skiss kan alltid förbättras eller ändras om man så vill. Genom att skissa och sen gå tillbaka och se över sin process, alla sina skisser man gjort, så gör detta att man ser sig själv ur ett annat perspektiv. Kanske finner man något om sig själv i skisserna, något som man inte trodde att man kunde, en kreativ förmåga man kanske inte trodde sig ha, en känsla eller intresse för något som man inte var säker på att man hade, en röd tråd som löper genom alla skisser och som slutligen ger insikt i sin egna utveckling och skapande.

Vilka insikter har jag gjort?

Jag har inte använt min skissbok till att helt och hållet skissa i. Jag har istället gjort anteckningar från seminarium och föreläsningar, där jag blandat med att måla, rita och kludda (s.k doodling) rent utsagt. Jag har emellanåt gjort skisser på idéer jag haft till arbeten, lista på planer jag har haft, målningar eller skulpturer som jag velat göra. Jag har märkt att när jag skissar, ritar eller målar under seminarium eller föreläsningar så håller min uppmärksamhet längre och jag minns även bättre kopplingar som görs. Dessa kan jag långt senare bättre komma ihåg och förstår så väl när jag tittar på mina anteckningar/skisser vad föreläsningen handlade om. Jag minns rummet jag satt i, vilka som var närvarande, vilka som pratade osv. Att ens överhuvudtaget måla eller doodla lite varje dag ser jag i likhet med att skissa, nämligen ett sätt att träna sin kreativa förmåga, liksom en chans att få yttra sig även känslomässigt. Det behöver inte vara stort eller ta plats, bara att sitta ner (eller stå) skissa på en liten pappersbit den idé man har för bara någon minut eller två varje dag. Eller om man har möjlighet, samtidigt som man pratar i telefon, vilket kan bli lite hur som helst och riktigt spännande att analysera efteråt. Att skissa, rita, måla och klottra känner jag är ett sätt att lära sig om sig själv, om vad jag tycker om, vad jag fascineras eller upprörs av, men även av vad andra tycker och tänker. Genom att skissa får jag kunskap, dels materialmässigt men jag kan också se att jag tagit information från min omvärld, vilket kan vara intressant att analysera i efterhand. Med skisser kan jag gå tillbaka och se min egna utveckling, om det är något som kanske undermedvetet fastnat, intryck eller känslor, fakta och kunskaper. Jag läste någonstans att det numera bevisats att man minns bättre om man klottrar samtidigt som man lyssnar till vad någon annan säger eller visar ex. under föreläsningar, seminarium, telefonsamtal. Jag håller med. I alla fall så stämmer det på mig när det gäller exempel ovan. Jag kan dock ibland försvinna in i mig själv om jag sitter ensam och skissar. Då fungerar skissande mer som en meditativ form. Insikter jag gjort med denna process med skissboken, är att jag nu lätt kan gå tillbaka och minnas viktiga stunder som jag annars glömt bort. För att minnas så måste jag i regel använda känseln, doft och syn, att se framför mig färger, former, ord och tecken för att kunna minnas, vilket skissande, kluddandet och skapandet i denna skissbok har gjort det möjligt för mig att göra vad gäller att få djupare kunskap om läraryrket. En lärdom som jag verkligen kommer att ta med mig in i min yrkesprofession som grundlärare i fritidshem, tillika bildlärare.

Ned följer några få bilder från min skissbok, som jag själv i viss mån skulle kalla för skisser.

Skisser kan användas för att i mitt fall komma ihåg personer....

...eller av människor, deras ansiktsuttryck och beteenden.....

...eller för att minnas andras konst bättre, för exempelvis bildanalys som i detta fall.

Snabbskisser över idéer om framtida målningar av återkommande känslor....

...eller skiss över idé om framtida performance art...

..eller sånt man vaknar och ser mitt i natten. I det här fallet ett stort ansikte i vardagsrummet hemma, bildat av gatlyktorna som lyser in mot kattställningen varpå skuggor lägger sig efter väggen. När jag ser ansikten lite överallt såhär på detta sätt så måste jag bara rita av det för att sen måla upp det i stort format. Tyvärr så var det omöjligt just då att få till ansiktet så som det såg ut på väggen och detta pga. att jag var så fruktansvärt trött och satt i mörkret så kunde knappt se vad jag gjorde. Ser lite ut som en katt det jag försökt skissa upp men det var mer en mansfigur som syntes på väggen.

Experimentlusta - Att måla med växter

Från ett mönster av ett löv, i en tapet, i en tavla...

Nu när jag arbetat med gestaltningen är över så har processen väckt liv i minnen och känslor som jag självmant valt att skuffa undan...men tillsammans med dessa har även sånt jag gärna skulle vilja minnas återuppväckts. Natur och växter har alltid varit stor del av mitt liv, både som terapi för mig själv men också som yrke. Som utbildad trädgårdsmästare men som numera glömt det mesta inom det, har jag nu valt att på ett sätt ta upp intresset för det igen, fast genom konsten. Jag har nu senaste dagarna valt att testa att måla med lite växter som jag har i krukor hemma men också växter jag plockat utomhus. Jag har dessutom målat med olika sorters teer och kaffe. Det här är något som jag tidigare har sysslat med när jag var yngre bland annat gnuggat gräs och maskrosor på huden (vilket var första gången jag riktigt förstod att det gick att färga med växter), sen har jag färgat garn och tyg med växter, likaså målat med bär. Den här kunskapen har jag dock skuffat undan på senaste år och först nu återupptäckt hur roligt det kan vara att testa sig fram med olika material på detta vis. Att det dessutom är ett väldigt billigt sätt att få tag på färger är inte helt fel. Nedan följer några alster jag gjort hittills.

Här var jag till en början noga med att få färgen innan för strecken men det gick inte så bra så jag gnuggade på lite hur som tillslut.

Maskrosor är väldigt tacksamma att gnugga fram färg på ett papper, i alla fall blomman, bladen är sisådär. Skulle man däremot göra ett starkt avkok på dem så kan man lättare måla med pensel.

OBS! Använd tjockt och slitstarkt papper för att gnugga på. Jag har använt akvarellpapper för att gnugga på men kan tänka mig att ett glansigt papper är minst lika bra. Har man tänkt att måla med ett avkok på växtdelar så använd gärna akvarellpapper och inte glansigt papper. 

Jag gjorde en färgkarta med samling av de färger som jag hittills lyckats få tag i. Intill varje färg står växtnamn eller namn på annat som jag kan ha använt ex. kaffe och te.

 Maskrosblommans färg längst uppe i högra hörnet och den lila färgen i nedre hörn tillhör röda pelargonblad som jag norpade från växterna i svalen. Kärleksört är också väldigt bra och med växten i sig, om man viker bladet på mitten, kan man måla långgräs väldigt enkelt.

Bobban målad med Rooiboste.

Bobban målad med kaffe. Beroende på hur mycket vatten man spär ut med , desto ljusare färg. Jag var inte så sugen på kaffe så valde att istället koka vatten och blanda ut knappt en tesked kaffe i. Lättare hade varit att använda snabbkaffe men hade inget hemma för tillfället.

Jag har verkligen fastnat för att måla Dylan och gillar verkligen hur färgerna lagt sig. Ska fortsätta att blanda lite olika färger nu så får väl se hur det blir. Experimenten fortsätter...

BLOGG 9 - Didaktiskt reflektion av gestaltningsarbete

Sammanfattning Gestaltningsarbete – Vad, Hur, Varför och Vad har jag lärt mig?

(se tidigare inlägg för att se processen i sin helhet)

Vad som ligger till grund för min gestaltning är vad som redan i valet av konstverk först fångade min blick, nämligen det mönster av ett växtblad som återfinns i tapeten i Alexander Roslins oljemålning Dubbelporträtt från 1754. Också det har fått återkomma ständigt under hela processen, och slutligen även i slutprodukten av min gestaltning. I appropriering av verket använde jag mig av detta mönstret av växtbladet via ett tryck på ett tygstycke vilket genomfördes i tryckverkstaden på HDK. Vidare som kick-off på gestaltningsarbete innebar det att göra ett hybrid-collage av två bilder i A4 storlek, en bild av konstverket som valts för approprieringen och en annan av självaste approprieringen. Dessa skulle sammanföras på ett A2 papper (se tidigare inlägg för information). När så arbetet med collaget började så låg våren stundande och jag såg chansen att gestalta hur solen, våren och naturen motar bort ångesten, det mörka och det dåliga hos människan. Samtidigt ville jag provocera med att ändå visa hur nära de båda sidorna ligger varandra och hur fasaden för det ”vackra” likväl kan gömma elakheter. Ett träd fick bli barriären mellan de båda sidorna då träd och skogen för mig alltid ingett styrka och trygghet. Intresset för växtlighet syns tydligt och visar sig till sist i 3D-form när jagförst i miniformat formade ur pappersmassa en kvinna i sittande position som sen utvecklades till storformat av material i hönsnät och papier-maché, färg, lera och naturmaterial. Jag ser nu klart och tydligt att det finns en anknytning till mig själv, min uppväxt och intresse för naturen, fabler och det gåtfulla i denna figur.

Det tog tid att komma igång men med mitt intresse för minimala detaljer och en sorts maffighet, så visste jag tidigt i min gestaltning att jag ville skapa en stor skulptur, gärna av sånt jag hittar eller gör själv. En tydlig samhörighet och vidare inspiration fann jag på handledningstillfällena, som för övrigt var mycket givande i detta processinriktade arbetssätt då respons från både kamrater och lärare visade att mitt uttryckssätt hade kopplingar till Ellen Jewett och Niki de Saint Phalles olika konstnärsuttryck. Båda arbetar/arbetade detaljrikt men storleken på deras alster skiljer sig markant.

Själva processen, att arbeta undersökande med olika material, reflektera och utmanas, har varit intressant nu när jag så här i efterhand kan se att jag faktiskt utvecklats i mitt skapande men att jag gjort det genom att plocka delar från andra konstnärers alster. Här har boken How to be an explorer of the world – portable art life museum av Keri Smith (2008) varit mycket inspirerande på den punkten. I kompendiet Estetiska lärprocesser och vidgat språkbegrepp (HDK, 2014), skriver dessutom Caroline Liberg om Språk och kommunikation, om hur meningsskapandets sociala, multimodala, kontextuella och dialogiska aspekter står i ständig interaktion med varandra och därmed påverkar vår upplevelse. Jag håller med och självklart gäller detsamma för gestaltningar, som vardera kan kopplas samman och bygga vidare på varandra och på så vis som Liberg (2014) menar ”[…] står i ett dialogisk förhållande till varandra.” (s.9).

Materialmässigt har tanken varit att det ska vara billigt och lätt att få tag på just för att det ska passa att appliceras i lektionssammanhang. Jag har lärt mig mycket av att handskas med materialen, dels hur tidskrävande och svårt hönsnät kan vara att forma och hur det krävs tålamod att arbeta med papier-maché beroende på storleken på det man gör, men trots det billiga material med många användningsområden. 

Den kanske viktigaste insikt jag känner att jag personligen fått erfara med processinriktat arbetssätt och gestaltning är att ibland låta ge efter, låta gestaltningen tala för sig själv, kompromissa och inte försöka styra allt eller tvinga fram en produkt, istället lossa på tyglarna och låt kreativiteten komma av sig själv. Och att våga göra ”fel”, för att kunna utvecklas, en lärdom jag gärna tar med mig i kommande yrkesprofession då jag anser att vägen till utveckling och lärande går via att pröva sig fram, att låta reflektera och plocka delar från sånt man tycker om för att sen kunna skapa något nytt, något eget, något som jag kopplar till Lgr11 (s.20):

”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.”

Att arbeta undersökande i process i skolan – Vad, Hur Varför

Att använda min gestaltningsprocess i undervisningen tänker jag främst på en hållbarhetsmässig synvinkel, om att öka empati och medvetandegöra sin egna påverkan på omgivande miljö men även världsligt, något som enligt Lgr11 bör genomsyra undervisningen. I Lgr11 om Bildämnet står att eleverna ska få möjlighet att utforska bildframställning via modellering och konstruktion. Jag skulle i och med min gestaltning kunna låta eleverna får skapa egna fantasifigur med materialet, vilket skulle kunna vara grunden till att låta eleverna utforska bl.a. papperets många användningsområden för att påvisa samhörigheten med konsumtion och klimatpåverkan utifrån ett tema ex. Hur vi kan minska klimatpåverkan; där eleverna får testa att göra sina egna pappersark, koppar, askar, smycken, bokomslag, tavlor, ramar, figurer, spel/spelpjäser av pappersmassa eller varför inte krukor att plantera sticklingar i som sedan kan planteras ut på skolgården.

Det kan vara svårt att komma igång med ett gestaltande arbete har jag förstått men att även det hör till processen och bör dokumenteras. Hellre att det dokumenteras mycket om lite för att sen kunna gallras allt eftersom. Med hjälp av dagens tekniska framfart så är smidigheten att dokumentera sin process via bild, det ”universella språket” och via blogg så som fallet med denna gestaltningsprocess, ett viktigt redskap för att ta del av inspiration och erfarenheter från andra, samt kunna ge/ta emot kamratrespons för vidareutveckling. Att använda skissboken för att rita och samla idéer, tankar och anteckningar kan för de som känner krav på ikonicitet (Kompendie Estetiska lärprocesser... s.15) dvs. uppfattningen om likheten med det som avbildas, vara svår att frånkomma. Däremot är det inte sagt att skissboken inte kan användas på annat sätt. Jag anser liksom det står skrivet i Lgr11 att ämnet bild är viktigt för personlig utveckling men också för kunna kommunicera och delta i samhället som nu genomsyras av visuell kultur. Vi omges ständigt av bilder, att då samla på i skissboken, på de bilder som på ett eller annat sätt berör, för att sen föra en muntlig dialog med skolkamrater och lärare om dessa, är också det ett bildskapande och del av estetiska och kreativa lärprocesser likt det som Anders Marner resonerar kring i kompendiet (HDK, 2014).

Liberg, C. (HDK, 2014) Kompendie om Estetiska lärprocesser och vidgat språkbegrepp

Marner, Anders. HDK, 2014) Kompendie om Estetiska lärprocesser och vidgat språkbegrepp

Smith, K. (2008). How to be an Explorer of the World. London: Penguin books
Skolverket (2011). Läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem.