Vårt första
assignment, dvs. förhåller sig undersökande och ser världen med
"nya" ögon, lägger vikt på processen istället för
resultatet. Jag valde att gå en annan väg hem från HDK och
använde mig av kamera och ritblock.
Därefter skulle man göra ett
collage och sen blunda och rita den
väg man tog. Jag
fotade mycket men hittade även lite saker jag tog rätt på ex. ett
gummiband, klistermärken.
Så
Vad gör samlandet och avtrycken med mig?
För
mig handlar det om att få nya perspektiv och att försöka "släppa
på tyglarna". Jag lägger för mycket krav på mig själv och
därför har det blivit att jag finner saker jag gillar, sen läggs
det i en hög labeled "bra att ha" och "den ska jag
göra något av". Problemet är att den tidpunkten aldrig kommer
eller rättare sagt jag tar mig inte tid för det. Litteraturen vi
fick att läsa inför detta gjorde att jag fick ny skaparenergi och
tanken är att jag med "små steg" ska börja plocka fram
det jag samlat under åren och sätta ihop dem till något som jag
och andra faktiskt kan ta del av och skåda.
Slutresultatet
blev denna. Det tog tid att faktiskt släppa lite på sina tyglar om
värderande. Nu när jag tittar på slutresultatet, som jag lika
gärna kan fortsätta greja med hur länge som helst, så slog det
mig att jag valt att inte färglägga många av de mönster på
byggnader som jag fann stod ut mest, detaljerna som var så otroligt
vackra. Nu får åskådaren själv leta upp byggnaden med mönstret
om dom är tillräckligt nyfikna på hur det i verkligheten ser ut.
Intressanta tankar kring uppgiften. Jag tyckte också att det var svårt att vara klar med kollaget, snyggt med blandningen av färg och svart-vitt!
SvaraRaderaTack! Lite väl rörigt blev det kanske men för min del gillar jag att leta efter mönster och annat smått och gott som ligger i bakgrunden och gärna långt "in" i bilder, så på den punken fungerar det ganska bra här. Färgklickarna gillar jag speciellt mycket.
SvaraRadera