Jag misstänker att jag kanske påbörjat en slags undermedveten performance art med ett återkommande tema....nämligen toalettbesök.

Förra veckan blev jag nämligen pinsamt påkommen med rumpan bar när jag var i full färd med något som är känt som ett månatligt tjejbestyr. Jag tänker inte gå in på några detaljer men händelsen involverade bland annat ett mycket litet rum som i vardagligt tal kallas för toaletten, strumpbyxor, kjol, en olåst toalettdörr och en häpen och möjligtvis förskräckt man. De flesta kan nog vid det här laget föreställa sig scenariot. Jag valde dock att inte skämmas för händelsen, istället att omfamna det komiska i situationen. För att avdramatisera föregående pinsamma möte och för min del i det hela be om ursäkt inväntade jag min "åskådare" från minuterna innan medan han själv besökte en annan toalett. Det slutade i alla fall med att vi skrattade åt incidenten. Resten av dagen var jag skakigt skrattig och allmänt glad och blir det än var gång jag berättar om händelsen. På ett sätt känns det befriande.

Så igår, måndag (nattugla som jag är publicerar jag detta kl 02) bara några dagar efter föregående pinsamhet och efter en helt vanlig dag bland klasskamrater och lärare på HDK, efter att ha shoppat inne på secondhandaffär och åkt spårvagn med ett dussin människor för att tillslut landa nöjd och belåten i min trygga lya, så märkte jag under mitt då efterlängtade toalettbesök hur mina trosor faller ur byxorna och hur jag i min hjärna under några sekunder försöker pussla ihop hur jag fortfarande kan ha dem på mig medan jag ser dem ligga det löst på golvet mellan mina fötter...

Ångesten och pinsamheten gör sig självklart påmind när jag väl inser att jag gått hela dagen med två par trosor på mig varav ett löst någonstan innanför byxorna, kanske rent av fullt synliga vid ett eller annat tillfälle (!). Jag tror såklart inte att jag är den enda i världen som varit med om detta men jag har kommit underfund med att för min del mår jag bättre av att dela med mig av mina pinsamheter för att avdramatisera ångest över de annars ständigt återkommande "tänk om"-scenarion. För "tänk om" dom fallit ut någon annanstans när jag (s)trosat runt på Göteborgs gator och torg!?! Så jag började undra... Har allt studiesnack om genusperspektiv, normer etc. gjort att jag undermedvetet tagit ett personligt steg till att problematisera kvinnans roll i samhället genom att synliggöra vad som egentligen inte skulle behöva vara pinsamt eller har jag bara blivit aningen mer tankspridd som inte ens kan med att låsa toadörren ordentligt eller se till att jag åtminstone har på mig trosorna ordentligt, oavsett hur många jag än väljer att bära?! Jag gissar på det senaste alternativet...

Här är en snabbskissad illustration av hur jag kan tänka mig hur det kan ha sett ut för den olyckligt lottade åskådaren (eller åskådarna).